En återanvändbar shoppingväska som kostar mindre än en dollar att göra har blivit ett inslag i gym och livsmedelsbutiker över hela Nordamerika.
… vissa detaljister och några modeskribenter tycker det.
Lululemon började dela ut dessa påsar i deras butiker i Vancouver runt 2003 eller 2004. Det exakta året beror på vem du frågar. Kunder fick en gratis vid alla köp. Företaget gjorde ingen stor grej av det. Inget pressmeddelande eller liknande. Påsar har precis börjat dyka upp.
Rachel Simmons arbetade på en plats i Lululemon i Calgary från 2007 till 2011. Hon nämnde något under ett samtal på en detaljhandelskonferens i Toronto i höstas:
"Folk skulle komma in och köpa ett pannband för $12 bara för att få väskan. Vi visste det alla. Ledningen visste det. Ingen pratade om det som en strategi men det fungerade uppenbarligen. Jag hade stammisar som samlade in dem." Rachel Simmons
Konstruktionen är grundläggande. Laminerad polypropen, inte den återvunna typen. Handtagen fästs med värmeförsegling och lite sömmar vid stresspunkterna och det finns en bit kartong i botten så att den står upp. Branschuppskattningar lägger produktionskostnaden någonstans mellan60 och 90 centper styck. Lululemon har aldrig bekräftat numret.
Väskorna mäter cirka 14 x 16 tum. En yogamatta får plats inuti om du rullar den hårt och vinklar den. Detta verkar avsiktligt men företaget har aldrig sagt det offentligt.

Samlarmarknaden
En kille i Portland som heter Derek Huang har fotograferat Lululemon-väskor sedan 2019. Han lägger upp dem på Instagram. Förra gången någon kollade hade han dokumenterat något i stil med 280 olika designs, inklusive säsongsreleaser och regionala exklusiva och de med manifestcitat på dem. Hans konto har cirka 4 000 följare, vilket inte är stort, men kommentarsektionen blir aktiv när han postar en sällsynt.
Några av de äldre väskorna säljs för riktiga pengar nu. En röd från 2006 med "Who Is John Galt?" tryckt på det gick för$38på eBay i januari. En annan såld för$52en månad senare. Dessa påsar var gratis.
Den sekundära marknaden finns men de flesta använder bara sin tills de faller sönder.

Vem bär dem
Lauren Park hanterar lager för en återförsäljare av aktivkläder i Austin. Inte Lululemon. En konkurrent. Hon gjorde en informell räkning på sitt gym under tre veckor i början av 2024. Av ungefär 200 personer hon såg i omklädningsrummet bar någonstans mellan 60 och 70 väskor av något slag. Ungefär en tredjedel av dem var Lululemon. Trader Joes väskor kom tvåa. Sedan en blandning av slumpmässiga konferensbyxor och canvasväskor från bokhandlar.
Park nämnde att hennes eget företag hade försökt lansera ett liknande gratis väskaprogram 2022. Det tog inte fart. Påsarna hamnade i röjningskärl inom ett halvår.
"Våra såg nästan identiska ut. Samma storlek. Bättre material faktiskt. Men ingen ville ha dem. Eller så tog de dem och använde dem aldrig. Jag förstår fortfarande inte helt varför." Lauren Park
Lululemonpåsarna har problem. Den laminerade ytan spricker längs viklinjerna. Handtagen kan gå sönder om du överbelasta dem. Trycket slits ut. De flesta väskor ser grova ut efter ett eller två års regelbunden användning.
Företaget fortsätter att göra nya mönster, minst fyra eller fem gånger per år, ibland mer. Detta hjälper förmodligen eftersom folk byter ut slitna väskor mot nya.

Marknadsföringsmatematiken
Lululemon tillbringade ca2%av intäkterna från marknadsföring under räkenskapsåret 2023. Företaget rapporterade totalt 8,1 miljarder dollar det året. Nike spenderar närmare10%. Tygpåsarna syns inte i marknadsföringsbudgetar. De är kategoriserade som förpackningar eller detaljhandelsmaterial eller något. Men de fungerar som reklam. Varje person som bär en genom en flygplats är en vandrande annons som kostade företaget nästan ingenting.
The Atlantic körde ett stycke 2022 som kallade dem "walking billboards for conspicuous wellness" eller något i närheten av det. Kritiken var inte helt fel. Påsarna annonserar. Det är en del av varför de jobbar.
Distribution spelar roll här. Påsarna kommer endast från fysiska butiker. Lululemon säljer dem inte online och du kan inte köpa en separat. Du måste göra ett köp personligen och sedan får du en påse. De flesta återförsäljare skulle bli av med den typen av friktion. Lululemon har inte.
En butik på Manhattan försökte begränsa väskor till köp över 75 USD under semestern 2023. Kunder klagade. Butiken ändrade policyn inom ett par veckor. Detaljen kom från någon som jobbar där som bad att inte bli namngiven.
Väskorna dyker upp överallt. Du ser dem på Whole Foods, på tunnelbanan, på universitetsbibliotek. Var och en representerar ett köp någon gång. Var och en lägger upp logotypen för fler människor utan att det kostar företaget något extra.
Lululemons presskontor svarade inte på frågor om påsproduktionsvolymer eller intern forskning om deras effektivitet.
Om det kulturella ögonblicket håller i sig är svårt att säga. Väskorna har funnits i tjugo år redan. De kan förbli relevanta i ytterligare tjugo eller så kan de bli dejtade när idrottsgrejen försvinner. Ingen vet riktigt. Men produktionskostnaden stannar under en dollar och synligheten är där, så programmet kommer förmodligen inte att gå någonstans snart.
